O att bara få dö en smula vråla du och fräscha upp sockerbitarna med tidningspapper till jul. Ja la mig. Vad skulle ja göra? Vakna igen av att du tryckte ner knäckebrö i stövlarna. Det är mot grävlingarna vråla du. Dom biter tills det knakar. Hon måste kliva av tjacket tänkte jag och somna om utan att märkat. Jag vakna av att jag såg Peter Falk i hallen. Fast inte som Columbo nej som sig själv. Och död. Fast schysst. Nej ingen av oss mådde väl nåt vidare. Alltså av varken du eller jag. Det regnade. Jorden var platt som en pannkaka.