Du översvämmar mig.
Du håsar mig immig.

Du sliter upp mig med rötterna
och planterar mig igen.

Jag inhalerar dig.
Jag överrumplar dig.

Jag ljuger dig full.
Men varje kläck ur min lögntrut

blir bara bildskön för dig.
Du blåser bort mig.

Du blockerar utgångarna.
Du gör mig fåfäng

tolkar mig över under runt mig
och ger mig sanningshalt igen.

Jag informerar dig.
Jag rustar upp dig.

Jag förvirrar dig, för allt
som var så tvärsäkert

blir plötsligt kanske i dig.
Du forslar hem mig.

Du hinner kapp mig.
Du ger mig sötma igen, och om

du vaskar fram mina ämnen
så hittar du klimpar där i sörjan.

Vi är ingenting.
Vi är alltihop.

Vi är vårt egen fnitter
ur sanning och kånkasoffans djup.

Jag är barnslig.
Du är mitt gudsbevis.

Vi är pluskvamperfektums gåta.
Två skrattklena älsklingar.

Jag kommer hem med dig
till dig, till mig.