sätter eld på fingrar
kolsvarta
vänder handflatorna uppåt
blicken inåt
lämnar konturer att fylla



bakifrån ser jag din sköra kropp i lysrörsljus
skuggorna som samlats i dina höftskålar

jag vill hålla dig nära
svetsa samman tankar
fläta ihop nervtrådar
krypa bakom sprängda pupiller



jag känner dig egentligen inte under hud men någonstans nära nära



det är sent en lördagkväll och bussen är full som jag
bredvid mig sitter en kvinna med rött läppstift och smala fingrar
hon ser så ledsen ut att jag vill kupa hennes runda ansikte i mina händer
men det gör jag förstås inte
jag ler bara vänligt


det är något med sättet du kysser med halvöppna ögon
vaksamheten i dina handrörelser

jag har träffat dig förut



man lär sig lätt att andas genom andras lungor
(att se genom nya ögon)



klockan är fyra på natten och min kropp öppnar sig för allt som vill in
du gråter mot mitt bröst, spyr och river upp nagelband
jag stryker dig över kinderna men säger inget
säger aldrig något

jag har
träffat dig
förut



ditt hår ligger utspritt under dig på golvet som en röd solfjäder
du sträcker upp armarna mot mig

ler



jag vet inte om bläcket på dina fingrar rinner eller strömmar
du är nära men ändå inte



jag
har
träffat
dig
förut