Lilla Anna kan inte sova
hennes mage värker när hon tänker på
hur det ska bli i skolan imorgon
och hur hon ska kunna bli osynlig

Hennes mamma vrider sig i sömnen
av dåligt samvete och oro
hon hör Annas gråt på kvällarna
och undanflykterna för att slippa kliva upp ur sängen

Lilla Anna är inte längre liten
hon har iklätt sig en vuxen kropp
men är så liten inombords
ärren är tjocka och vägrar blekna

Varje natt återupplever hon förnedringen
orden och slagen
och när hon genomlider dagarna
tar hon över rollen de andra haft

Lilla Anna är fortfarande vilsen och rädd
där längst inuti
men gör allt för att visa styrka
trots att hon bryts ner varje dag

Gråten har samlats till en klump i halsen
och förnedringen omvandlats till sorg
för allt som gått förlorat och allt som kunde blivit
Det sagoslut hon mest av allt drömt om