En dikt till mina barn.
Som på Räls
Rälsen är lagda så långt ögat når.
Horisonten är alltid lika oviss
Jag vill hoppa av men tror inte att det går
Vem är det som har lagt alla spår?
Maskineriet skriker och spyr ut sin rök
Jag fyller min kupé med eskapism
Vagnarna kränger och smäller runt varje krök
Nödbromsen ler åt mitt försök
Panelen har brustit och bränslet är slut
Men farthållaren vägrar att ge vika
Utanför dånar världen förbi med ett tjut
På tomgång, på väg söderut
I en själlös rutin ska du nu vaggas in
Jag önskar att jag kunde ge mer
Men på tåget är man bara handkraft i skinn
Spåret är lagt, framtiden är din...