Jag trivs inte här. Eller jag trivs inte i det här. Jag skulle vilja vara utanför. Nej, jag vill inte vara ensam, jag skulle bara vilja att det inte fanns något att vara i. Det här som inte jag har format, som inte jag har valt. Det är fel format, det är felformat. Livet är mitt. Vem gav någon tillåtelse att välja hur man gör och inte gör. Jag föddes med en egen instinkt som gärna hade valt dessa regler själv. Min instinkt säger att det är fel av denna någon att tygla mig. Jag behöver inte vara här, behöver jag? Det är väl mitt liv? Jag lever och enligt någon skall jag också dö. Jag ville faktiskt inte veta det. Hade jag inte vetat det så kanske det heller inte skulle ha varit så. Nu känns det som att det är så och som att jag får lov att skynda mig. Men vad ska jag skynda mig mot? Min instinkt säger att jag borde skynda mig mot att se bortom någons regler och glömma deras form för hur jag ska leva mitt liv. För livet är mitt att leva och någon kan dra åt helvete!