Det låg under det förmultnade skynket
I en håla vars slokande tak dröp av kondens
Utmed väggar som tycktes pulsera
I den ingrodda bristen på ljus
Bakom en tung decimeterstjock ekdörr
Noggrant försedd med lås och bom
Sträckte sig ett långsmalt grottlikt schakt
Vars struktur var symboler i blindskrift
Gången öppnade sig i en bottenlös brunn
Med en vindlande spiraltrapp i sin mitt
Runt om virvlade brungula papper
Med av barnshänder kladdade recept
På olyckans alla substanser

I en vidsträckt matsal med kliniska ytor
Sitter ett utmärglat par på distans
Med krökta huvuden och hålögda blickar
Ler de lite sorgset mot varandra
Med armar hängande likt döda gäddor
Och invant grepp om gaffel och kniv
Redo att förtära resterna av krossade hjärtan
Utanför deras kamouflerade och brolösa borg
Omgiven av en vallgrav med syra
Bortom den becksvarta skogen
I gläntan av ängen i gassande sol
Ligger en flicka med andnöd i gräset
Och undrar varför hon aldrig hittar hem...