Jag sitter vid mitt fönster och tittar på en skog
ute är det vinter som varat länge nog
jag sitter här och tänker på drömmarna som dog
jag kan ej längre minnas när solen senast log

blues
varför är du så blå
varför är jag så frusen
den som kunde det förstå

vargarna dom ylar och björnen sover sött
ensamheten gnager mitt sinne blir så nött
tankarna i hjärnan dom blandar sig förstrött
så allt blir till en röra och huv'et tomt och trött

blues
varför är du så blå
varför är jag så frusen
den som kunde det förstå

dagarna dom flyter i en jämn och evig ström
jag kan ej längre skilja på verklighet och dröm
kung Bore kommer till mig och viskar sov och glöm
men tappa inte taget om tomterenens töm

blues
varför är du så blå
varför är jag så frusen
den som kunde det förstå

försökte snacka med mig själv men hitta' inte ord
och knackar det på dörren då går jag under jord
men när solen återvänder till oss här uppe i nord
då blir jag vild och galen och käften blir som smord

blues
varför är du så blå
varför är jag så frusen
den som kunde det förstå