Emmenez-moi au bout de la terre, aux côtes, jusqu'à la mer, car c'est là où je trouverai mon bonheur...

Vous devriez savoir que la mer me rend la fraîcheur, le bon gout de la mer, la brise qui caresse mes joues et j'apprécie la beauté...

En parlant de la mer, des nombreuses tragédies familiales quand les pêcheurs se trouvèrent pris en piège par la mer, mais pourtant...

Cette lourde légèreté que la brise représente, l'amour qui y piège les hommes et les femmes, mais dans ce monde sauvage trouve-t-on la mer...

Je sais que la mer cause de nombreuses tragédies, mais elle me fait rêver d'une vie jusqu'au bout de la terre où je verrai la beauté de la tempête et du calme qui s'instaure après la tempête...
_____________________________

För mig till jordens ände, till kusterna, ända till havet, ty det är där jag finner min lycka...

Ni borde veta att havet skänker mig det friska, den goda smaken av havet, brisen som smeker mina kinder och jag uppskattar skönheten...

Pratandes om havet, de mànga familjetragedierna när fiskarna finner sig fàngna i fällan av havet, men ändà...

Denna tunga lätthet som brisen representerar, kärleken vilken fàngar männen och kvinnorna, men i denna värld sà finner man havet...

Jag vet att havet orsakar ett flertal tragedier, men det fàr mig att drömma om ett liv ända till jordens ände där jag finner skönheten fràn stormen och fràn lugnet som inställer sig efter stormen...