I min trädgård växer sedan årtiondens tid
ett äppelträd, ett förtrollat äppelträd.
Om våren slår ut i blom alla dess tusende knoppar.
Äppelblommornas lockande doft tilldrager bina
svärma, fräsa och surra i blomsterdoft berusade
efter att ha smakat någon förtrollande honung.

När sommaren obemärkt lutar mot hösten,
dagarna förkortas och kvällarna igen blir mörkare
böjer sig kvistarna, sviktande av
runda, rödkindade äpplens överflöd.

Barnen plockar äpplen från gräsmattan och träden
mumsar saftiga, smakande frukter!
Från stor skörd
får sin del också små grisar, fölen och hästar.

Varje år upprepas samma naturens under.
En ny växtperiod och tillväxt, en förnyelse.
Jag får betrakta på nära håll denna hemlighet
av mitt förtrollade äppelträds förtjänst!