I

Jag har översikten.
Dag vandrar in i dag,
omöjligt att räkna dess mellanrum.

Och dagarna går som drömmar
- sida vid sida -
blekgula drömmar.
Jag beklagar inte faktum,
det är att leva.


II

Galenskapen. En stunds
flykt från nuet,
som den enda färden med riktning -
färden bort från lövdansen.


III

Vindriktningen förändras.
Endast de som bor på landet borde märka det.
Vi andra går i lövdansen och tror på nuet.
Vem har överblicken?


IV

Jag saknar Nu-stunden.
Att bli älskad till liv,
och finna att vinden äntligen bär.
I rätt riktning.