De talar om Din stora plan med glasklara ögon
En plan så odödlig
Så vacker
Så graciöst fullkomlig att även om Du skulle slå oss på våra enkla skallar med den så skulle vi likt dårar famla med rangliga ben och tom blick
För jämte Dig är vi ingenting och kan ingenting förstå
Eller hur?

Min blygsamma protest är lönlös
För det handlar ju om den stora bilden säger de
Vi är för små för att se skönheten i det grymma som lever i Din lekplats

Alla svarta nätter
Trasiga liv
Hjärtan som ömmar...
Alla blodiga gator
Bortglömda barn
Krossade drömmar...

Det ångestfyllda ropet efter rättvisa som ekar ur ett mörkt källarhål är priset vi måste betala för det högre syftet
Men jag förstår
Nej, verkligen
För vad skulle det säga om Ers majestät om Er vision gick att förstå sig på?
Lyckan ligger ju i själva okunskapen
Eller hur?