Ett kärleksbrev
vi sågs första gången
med rus i blodet
dans i benen
bus i ordet
min blick var fast
du stod intill baren
och jag minns inte allt
men känslan är kvar än
relationen som växte den var lite ivrig
och kanske var det än lite tidigt
när kapitel på 8 månader skrivits
och sista sidan nyss hade rivits
jag sa då att kärleken inte hände
beslutet var ledsamt och stort
men luften gav glöd åt en eld som brände
och belyste det misstag jag gjort
det händer att livet ger när det tar nåt
ibland kan processen gå fort
ironi i att mållinjen följdes av startskott
vars kula sköt hål i min port
jag minns hur vi frös på botaniska
men kärleken lämnade spår där vi gick
hur näsan rann när vi satt på en bänk
men bröstet brann när jag mötte din blick
jag vet inte om du riktigt förstår
hur mycket din närvaro ger
min yta kan dölja hur hjärtat mår
så att människor inte kan se
men
jag blir varm inombords
när du ler mot mig
när jag tänker på att det är vi
för jag känner när din hand vilar i min
att med dig
vill jag dela mitt liv