Jag tycker om mina jeans. De flesta är smala och svarta. Förut gillade jag inte smala jeans. Och jag hade nästan enbart blåa i olika nyanser. Saker och ting förändras - så även min klädsmak. I morse gick jag igenom min garderob. Det visade sig att jag hade tre par svarta jeans och två par blåa; varav ett par var ljusblåa och ett par mörkblåa. Jag lade ut alla jeansen i en hög på min säng. Därefter sorterade jag dem efter deras färg och tog efter det ett kort med min digitalkamera. Jag kände mig glad - jag gjorde något vettigt. Efter ett par minuters vilande sorterade jag jeansen efter deras märke. Sen tog jag ännu ett kort med kameran. Jag funderade på fler sätt man skulle kunna sortera jeansen. Eftersom alla utom ett par var av samma märke kunde jag inte sortera dem efter det. Och alla utom ett par hade samma storlek så även där tog det stopp. Jag fick nöja mig med två kort på mina jeans helt enkelt. Men två kort är bättre än noll kort.

När jag var i färd med att hänga tillbaka sista paret jeans kom jag plötsligt på det; jag hade ju under natten kommit på en idé som kunde vara lösningen på mitt teve-problem. Det jobbiga var att jag bara svagt kom ihåg vad min idé gick ut på. Ett telefonsamtal till någon var själva grunden för idén i alla fall. Det kom jag ihåg. Problemet var att jag varken kom ihåg vad jag skulle säga i telefonen eller till vem jag skulle ringa. Jag satte mig i köket och slöt ögonen. Hårt. Tänk, tänk, tänk. Efter trettio minuter gav jag upp. Jag hällde upp lite cornflakes i en skål. Klockan var förmiddag och jag hade inte ägnat en enda tanke åt frukost tidigare under dagen.

Det regnar ute. Molnen är väldigt mörka, det kanske blir åska. När jag var mindre var jag rädd för åska. Nu för tiden tycker jag att det bara är fascinerande.

En helt otrolig grej hände tidigare ikväll! Jag stod i köket och lagade mat; fisk, potatis och spenat. Plötsligt hörde jag ett märkligt ljud. Det kom från ytterdörren så jag gick dit för att se efter vad det var som lät. Det krafsande ljudet från andra sidan ytterdörren tonades ned gradvis ju närmare jag kom dörren. Men ljudet slutade aldrig helt att låta. När jag var framme samlade jag mig mod och kikade in i titthålet. Jag fick en chock. På andra sidan dörren satt en kvinna i trettioårsåldern och liksom grävde med händerna på min dörr. Det var det som var ljudet. Min första tanke var att jag inte väntade besök. Senaste gången jag hade besök var för tre år sen när min doktor kom upp hit; så jag skulle utan tvekan ha kommit ihåg om jag hade bokat ett besök till idad. Min andra tanke var en undran över varför den här kvinnan sitter på golvet och gör hundliknande rörelser. Och varför på just min dörr? Jag väcktes ur mina tankar av att jag kände lukten av bränd mat. Jag sprang tillbaka till köket, stängde av plattorna och tog mig snabbt till dörren igen; det här var mycket, mycket intressantare än fisk och potatis. Kvinnan var kvar. Men hon gjorde rörelserna långsammare och mycket svagare. Hon kanske hade blivit trött av allt krafsande. Jag bollade med tanken att öppna dörren, men det skrämde mig något oerhört. Jag har trots allt inte pratat med en kvinna på över fyra år. Till slut kunde jag inte hålla mig, även om det kanske stred mot reglerna. Jag öppnade sakta, sakta dörren. Kvinnan slutade omedelbart med krafsandet.

- Ursäkta, men det är min dörr som du krafsar på, sa jag.

Hon var alldeles knäpptyst. Jag upprepade vad jag sa, men betonade ordet ”min” betydligt mer den här gången. Hon lyfte huvudet och tittade på mig. Hennes ögon blänkte. De var fina.

- Ursäkta mig, X, sa hon.
- Hur vet du vad jag heter? Vem är du? Och vad håller du på med egentligen?
- Lyssna nu, vi har väldigt ont om tid på oss. Kanske bara någon minut.

Det nästa som hände var väldigt märkligt: Två män kom springades upp från trappan. De tog tag i varsin arm på kvinnan och släpade ner henne. Jag tänkte springa efter, men fegade ur. Jag har inte gått i trappor på ett bra tag. Tänk om jag glömt hur man gör.

Nu sitter jag och äter kall fisk. Tankarna far omkring i huvudet. Vem var kvinnan? Hur kunde hon veta mitt namn? Och vilka var männen?

Jag måste köpa citronpeppar. Fisken smakar dåligt.