Skulle jag vilja vara du? Vad skulle jag göra nu om jag var du? Skulle jag sova nu? Skulle jag vilja det? Skulle jag vilja det om jag var vaken? Tillräckligt vaken för att fatta? För att begripa att jag är vaken? För att förstå att jag inte kan sova? Att jag aldrig mer kommer att sova? Om du var jag då undrar jag där jag står i vardagsrumsmörkret och inte minns om jag just har rökt eller om jag är på väg ut för att röka. Skulle du överleva då tänker jag? Om du var jag? Skulle du överleva den här natten? Den här natten som är tretton kilometer lång? Som går ända bort till Söderköping? Så lång är den. Den här natten. Kan du förstå det? Skulle du förstå det om du var vaken? Om du inte sov så förbannat? Sov så klarvaket där inne? Kan du vakna och greppa det då? Kan du omfatta det inatt? Skulle du kunna omfamna mig? Hålla mig hårt? Hålla mig vaken så att min uppmärksamhet inte brister? Så att jag inte missar när sömnen ändå visar sig? Som vårens första lilla fink i din kikare.