Sömnen är ingen tillflykt längre. Om jag läser dikterna högt i skallen kan jag undvika deras innebörd. Deras efterbörd. Jag är ingen ordtrollare. Som G.K som våldtog min tjej igår på Erikshjälpen. Tjugo kärringar hade hört fanskapet berätta filosofiskt om sig själv som Jesus på eget förlag. Nån sorts psykofantasy kanske i hans bordelinekranium? Att behöva utstå den sortens övergrepp på Pingstkyrkans loppmarknad. Och min egen tjej dessutom. Han är helt harmlös sa jag. Honom kan man säga åt att hålla käften. Och lyssnar han inte så knyter man bara fistfuckern under trynet på honom. Och säger håll käften igen. Med eftertryck. Med undertryck. Dom här jävla texterna. Blodet handlar om dig pappa. Och om mig far. Om oss farsan. Jag orkar faan inte med dom. Hur ska jag orka med dom när jag inte ens orkar mig själv? När jag inte pallar lyfta mig själv från badrumsgolvet? På ett ställe får jag läsa att 30% av min sort får finna sig i att aldrig bli bättre än så här. Det finner jag mig inte i.