En livets schablontecknare har jag blivit

Det som varit har ej farit

I sinnet tecknar jag åter

dina anletsdrag utifrån den

outplånliga schablon du lämnade

kvar

Kanske är det med kärlek som med vinden

Den blåser vart den vill ej mig därtill

I minnet kärleken gråter

försöker sudda ut med tårar

men blåser bara nytt liv i det som

var

Du blev eld och lågor i mina veners lopp

Frihetens fångenskap kanske dårskap

Släpp taget ropar de som ej älskat

över allt förstånd de som avfärdar

längtans lidelse med ett enkelt

svar

Läser i en gammal bok om vad kärlek är och inte är

Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.

Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.

Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.

Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,

och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.

Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.

Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas det längsta och är beredd att uthärda allt.

Alla de andliga gåvor som Gud ger kommer en dag att ta slut, men kärleken lever vidare i evighet. En dag kommer gåvan att profetera att upphöra, de många språken att tystna och kunskapen att ta slut.

All vår kunskap och allt vårt profeterande är bara detaljer i en undeorbar helhet och har därför sin begränsning.

När vi en gång ser den fullkomliga verkligheten, behöver vi inte längre dessa gåvor, som trots att de är underbara ändå är otillräckliga.

När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen sträcker sig mina tankar mycket längre och jag har lagt av det som är barnsligt.

På samma sätt kan vi bara se och förstå en del av Guds storhet nu. Det är som spegelbilden i en orolig vattenyta. Men en dag ska vi se honom i hans fullhet, ansikte mot ansikte. Allt det som jag nu vet är ofullkomligt, men då ska jag veta allt precis som Gud vet allt om mig nu.

När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken

Så vad gör det att jag gör schabloner

Av kärlekens slaka lina den fina

På den balanserar jag av eget fritt val

ja utan skyddsnät och säkerhetslina

utstår jag för kärleks skull och till dess

försvar

kb