Att vara rädd
att undvika lycka
och välkomna smärtan
Därför att den enklaste utvägen
är oftast den plågsammaste

Hans förskräckligt vackra leende skär inuti mig
bränner, svider
Jag vänder och vrider
på allt han gör och säger
Och det svartnar då alltid för ögonen

"Gör det inte så komplicerat"
men jag stänger ute orden som nekar
exakt hur jag lever
Trasslar in mig i ensamma tankar,
ett hoppfullt, fast oanvänt, hjärta bankar

Där hans läppar en gång smekt,
stryker med vårfrusna fingrar
Skapar sprickor,
det bränner och svider

men jag gör ingenting åt det