Jag är Ulfs alter ego tänker Uffe. Jag har aldrig varit så lättillgänglig. Vem som helst kan känna in sig i mig. Jag har aldrig skändat någon. Det finns inte en rockslusk i stan som har fått höra mina sanningar osa svavel. Min historia är reducerad. Bortom mig själv. För första gången på tretton komma sex år känner jag mig verkligt fri. Overkligt fri. Overklig. Vanlig. Som rösti med stekbullar en lördagkväll. Med tsatziki. Ärtor som skrivs som ärter nu för tiden. Tack Ulf. Det var så lite Uffe. Vi kommunicerar. Vem är det som skriver oss? Det är ingen. Allting är släkt. Nej släckt. Som i mörkt. En dunkelhet. Reducerad till halvljus. Hur kan någon av oss skriva vi? Vem av oss är det som skriver? Vilken skärm är det som studeras? Det spelar ingen roll tänker Ulf. Låt mig få vara din bitch för en kväll. Älskling. Älskade Ulf. Uffe min viking.