Idag har jag suttit vid symaskinen.
Har sytt gardiner till stugan, nu har jag bara paradhanduken kvar.

När jag satt där kom jag att tänka på en sång mamma brukade sjunga.
Den om Josefin och hennes symaskin.

Slutade med att hon satt på sjöbotten och trampa symaskin.
(Det var nog tungt det).

Tror han hette Jonatan, hennes fästman.

Hur tankarna kan komma när man sitter och svävar ut i sångens värld.