På vägen går en flicka. Hon är ovanligt kort. Hon önskar att hon vore längre. Hon känner sig alltid liten, och alla behandlar henne som ett litet barn. Hon tänker att om hon hade varit en giraff, då hade hon kunnat skatta sig lycklig. Då skulle hon se allt och nå allt hur lätt som helst. Hon skulle aldrig känna sig liten.

En bit bakom henne går en pojke. Han har vuxit tio cm på bara en enda sommar. Nu är han längre en de flesta och alla tycker det är lustigt. Men pojken känner sig bara dum och klumpig där han vinglar fram som en flaggstång. Som om han vore en giraff.

Där på vägen går de båda två. Ovetandes om att deras egna bekymmer, är den andras största önskan. Flickan och pojken kommer kanske aldrig att mötas, och det är synd. De kommer kanske aldrig förstå att det inte finns någon anledning att deppa. Man blir aldrig nöjd. Så är det alltid. Vi är alla olika på vårt egna vis och det kan vara svårt att uppskatta. Men hur skulle världen se ut om alla vore lika. Hur skulle världen se ut om vi alla vore giraffer.