Synska barn. Dom är överallt. Dom vill läsa dina händer. Se saker. Om dig. Om ditt förflutna. Din framtid. Spå din död. När var hur. Och jag då. Jag också. Som inget vill veta. Som redan vet allt. Bakåt framåt och mitt i nu. Man ser det på dom. Dom aurar sig brandgula. Värsta färgen. Överallt. Man kan ana dom på bibban. Dom går på folköl. Synska barn som ser allt. Hör allt. Varskor. Fast ingen vill. Blundar. Ser nåns död. Än sen då? Vem vill veta? Dom hittar nåns unge i skogen. Än sen då? Det var ju vi som villande bort ungjäveln. I skogen. Till och med i Coop Forum. Två synska. En kille och en fullt utvecklad. Tjej med egna bröst. Buske i byxan. Du kommer att dö sa hon. Kom med nåt nytt svara jag. Nitade killen. Tjejen var ju inget barn. Kan inte skylla på sin barndom. Eller synskhet. Läs mina händer då skrek Uffe. Istället för jag. Orkade inte stå emot. Du kommer att dö sa ungen. Uffe grät. Vad skulle han göra? Och jag då. På bibban. En lat synsk liten brun skitunge vid Hce. Stick säger jag. Jag kan inte svarar han. Blundar. Totalt Oprahseriös. Du kommer att dö säger han. Vilken suck. Jordens tur. Inte en jalle. Allting är sportsligt.