På kartan över staden från 1640 syns fortfarande det medeltida gyttret av trånga halsar. Att svälja blir naturligtvis allt svårare. Sväljningssvårigheter var en bidragande orsak. Till stadens omstrukturering. Stora omfattande bränder ville döda oss. Ja döda oss säger jag. Vi lät oss ödeläggas. Ett kvarter fick heta God Vän. Det var en rysk sed vi anammade. Goda vänner. Men vi fick inga. Trots trehundra år av tjat fjäsk och krälande. Vakna. Jag är vaken. Jag tänker det på väg mellan sömn och vaken. Vakenhet. Vilken tjusig dröm. Vilket scenario. Som en föreläsning. Och ingenting minns jag. Jag måste fråga någon snarast. I rappet. Var det du som skrev så vackert inatt? Okej. Jag drar igång dig. Med tänderna i ett löst men livsfarligt giftbett om förhuden. Fingrarna slinter fart på dig över tangenterna. Mig. Slipper du. Aldrig. I morgon: en färganalys. Likfläckars skiftningar. Men det rör en helt annan annan karta. Den inomkroppsliga.