Dem har huggit ner trädet utanför mina föräldrars hus
Har inte varit här på ett tag
Försökt leva mitt liv som den utflyttade dottern
Missade när dem högg ner det
Önskar jag hade fått se hur de dog
Hur någon drog isär dess grenar
Lät saven flyta i snön
Jag ville ha hållt i yxan
Tänt brasan
Varit lika känslokall som du

Det var inte trädet eller grenarnas fel egentligen
Men det gör ingen skillnad
De beskådade oss som tyst publik
När jag var blind såg dem
Men fick oss aldrig att stanna
Makten låg i deras händer
Dem svek oss och flyddde sitt ansvar

På det sättet är ni lika
Det är lätt att säga att allt gick smärtfritt
När din blick var fäst på allt annat
än hur jag dog varje natt
Hur jag skrek mig till sömns
Du såg aldrig mitt blod flyta
Jag vill inte vända bort blicken
Jag vill inte vara du

Skrev mailet innan jag åkte
Jag gjorde äntligen något rätt
Sårade den som stått mig närmast med flit
Det värsta är att du säkert inte ens
Blev ledsen
Bara trött på ännu ett problem att ta itu med
Nu är det enda minnet jag har av dig borta
Träder är dött
Du också