Ett samtal om döden
Han pratade en stund
om att dö
som om det vore lika förutbestämt
som för en svensk
att någon gång komma
till Gran Canaria
eller till Thailand
eller Sommarland i Skara
fast utan returbiljett då
och med uslare försäkring
för förlorat bagage
än till och med
via Ryan Air
Jag sa väl
att döden knappast lockar mig
och att vi nog tänkt
att stanna hemma
på semestern i år
för det finns mycket att göra
på stugan
och för att hemma är ju
redan vårt paradis
och för att om Gud istället anser
att jag skulle behöva
lite extra värme från brasorna
så nöjer jag mig nog
tills vidare med utegrillen
(som för den delen kremerar kött
på löpande band
så på den punkten
behöver jag heller
ingen hjälp).
Jag sa
att döden inte känns så inne
precis i år
och att just nu
har jag fullt sjå
med att leva
Men tack ändå