Varje dag som går så undrar man var du egentligen tog vägen. Du fanns alltid där, men nu är du borta och ingen vet faktiskt hur det gick till. Man vet inte när du började dra dig undan. Du fattas oss, vi saknar dig. Jag saknar dig, jag tänker ofta på dig och vad som hände, varför du drog dig undan för att tillslut försvinna ut i den tjocka dimman för att aldrig bli återfunnen igen. Ingen av oss gjorde något mot dig, ingen gjorde dig illa eller sårade dig. Eller det är vad vi tror för du sa aldrig något om något sånt. Att prata om känslor har aldrig varit din sak, helst undviker du det helt.


Vi kom så bra överens och jag saknar att inte ha dig här med mig, jag tänker tillbaka på de fantastiska tiderna som vi hade. Jag känner att det fattas en del av mig, den delen har du tagit och jag vill gärna hitta den igen. Jag vill träffa dig igen, få förklarat för mig varför du har försvunnit. Jag vill ha tillbaka dig igen. Du var en av de bästa som jag kände, men du har försvunnit bort. Du tänker säkert aldrig på mig eller de andra. Du var alltid i din lilla bubbla, gick alltid i din lilla värld. Den kunde vara helt fantastisk, men ibland var den riktigt hemsk. Man ville bara skaka om dig så att du kom tillbaka till verkligheten igen. Men det hände ju aldrig och nu är det försent.


Du är lika borta som ett höstlöv som blåser iväg med vinden, det blåser iväg för att aldrig komma tillbaka till samma plats igen. Du fanns, du försvann och har lämnat ett stort hål i mitt hjärta. Jag saknar dig, jag tänker ofta på dig och hoppas att du har det bra. Var du än är så förtjänar du det bästa och inget mindre än det. För att d kommer alltid att vara den bästa, som försvann och aldrig kommer tillbaka igen, Hur mycket jag än vill det så måste jag inse att jag aldrig kommer att träffa dig igen. Jag har alltid och kommer alltid att älska och sakna dig för evigt min vän.