Dina blick krockade med min. Dina djupblåa ögon tittade rakt in i mina. Just där så tappade jag fotfästet för en stund. Men det gjorde inget, för du fanns där och fångade upp mig. Mina andetag blev dina, mina hjärtslag blev dina och min kropp blev ett med din när du höll mig intill dig. Hud mot hud, händer som smeker fumlandes, kyssar mellan mjuka läppar som sjunger kärlekens förbjudna melodi. Jag hörde dina andetag och jag kände ditt hjärta. Jag kände mig trygg i din famn och jag älskar doften av ditt hår som kittlar mig i ansiktet. Jag lägger mitt huvud mot ditt bröst och du kysser mitt hår, håller om mig och låter mig somna med vetskapen om att detta stannar mellan oss två. En enda gång i vinterns kolsvarta natt, en enda gång kände jag hur du drog undan marken och räddade mig från det som jag länge har varit rädd för. Min rädsla försvann, lågorna brann och min åtrå var sann. Du var min och jag var din, hjärtan som slås ihop i en explosion av känslor som väller ut genom fönstret som står på glänt. Genom samma fönster klättrade jag ut, enbart för att detta skulle stanna mellan oss två. Jag böjde mig fram, såg dig i ögonen. Det var samma djupblåa ögon, det var samma snälla blick som du gav mig när jag kysste dina mjuka läppar en sista gång, hörde dina andetag och kände din kropp viras runt min för att jag skulle snurra ut i den kalla kylan och veta att jag var älskad. Älskad av dig. Som tog mitt hjärta och höll det intill ditt. Så att vi blev en. Så att vi blev förenade.