Varje natt borde vara såhär vacker. Luften är kylig och natten är sval, kylan blåser in genom fönstret som är öppet. Gardinen fladdrar till av en vindpust. Jag sitter där, där under täcket. Djupt begraven i mina känslor som väller ut i tårarna som faller på mitt nakna bröst. Jag är svart långt bortom mina ögon, det är sminket som har runnit ut. Min själ den brann när din hand smekte mig, jag hade fjärilar i magen när du kysste mig och jag drog min hand genom dina bruna, mjuka lockar. När våra fingrar flätades första gången så kändes det perfekt. När vi låg där i gräset efter att ha ramlat ner från luften som vi gick på, så kände jag dina andetag. Jag kände dina mjuka läppar mot mina, jag kände hur dina händer mot min kropp. När du snurrade in mig i din själ försvann jag in i dig och vi blev en. När du sa dem där orden slets jag ur din kropp och min lågan i min själ slocknade direkt. Därav tårarna som rinner från mina ögon. Den kittlande känslan är borta, fjärilarna som gjorde mig hysteriskt fnittrig och underbart glad, dem försvann, flög iväg långt bort. Nu är det bara jag här. Jag och väggarna som känns närmre och närmre för varje minut. Det är dem som står mig närmast när jag inte mår bra. För dem faller inte oavsett hur jag mår.

Insvept i täcket dricker jag te ur vackra muminmuggar och det enda som hörs är bruset från teven. Dränker min sorg i ensamma nätter fyllda av tystnad, brus, saknaden av fingertoppar mot naken hud som blottas. Jag känner hur min hud fuktas, blir blöt. Det är en tår som faller. Salt. Det smakar salt. Jag saknar beröringen av dina händer. Jag saknar dina underbara mjuka kyssar som är magiska. Jag saknar dig så otroligt förfärligt att det är hopplöst. Din lukt sitter kvar i mina kläder, röken av cigaretterna känns svagt genom herrparfymen som tränger igenom och doftar så oerhört vackert och fint.

När rosens blad faller ner så slocknar magin, ljuset och fjärilarna flyger iväg. Och jag står kvar där. Naken, blottad, sviken och med en tagg i handen som blodet droppar ifrån. Det är vackert. Det är fint. Det är lyckan som gick bort och begravde sig för att återvända i motsatt form för att sen gå upp i svag rök som kommer från din sista cigarett som du fimpade bakom hotellet innan vi gick in på den smutsiga toaletten för att knulla en sista gång innan vi skiljdes åt för att aldrig mera ses igen.