Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi spelade Alfapet. Det slutade med döden.

När du la den sista bokstaven i ordet så såg jag vad du hade skrivit.

Blod

Vi spelade Alfapet och du la enbart ord som du visste påverkade mig och fick mig att känna efter hur jag känner. Och jag lade enbart ord som var ytliga och beskrev ytliga saker. För att jag inte orkade något annat.

Änglar

Där vann jag och det var inte bra, jag hade gjort allt för att jag skulle förlora, du måste vinna. Och då var det dags igen, tänkte jag och rös till.

Kristaller

Du höll dina armar hårt runt om mig. Jag försökte att skrika, men allt jag fick var blodsmaken om igen. Du slog mig igen, en till örfil. Jag försökte att fly, jag försökte att gå därifrån. Men du hann alltid ifatt mig. Din sadistiska jävel.

Smärta

Jag kände hur jag sprack och blodet flödade. Men jag vet inte var, jag vet bara att det hände och att det var ditt fel. Men nu är du så kåt att du inte kan hålla dina händer i styr. Du håller mig intill dig, du håller om mig hårt och det gör ont som fan. Jag fäller en tår när jag blundar, men du märker inget.

Lakan

Du lägger mig i sängen och binder fast mina händer med ett rep i sängkarmen. Sen tar du av dig dina kalsonger och du har stånd. Du sätter dina händer vid mina lår och jag håller emot, men du lyckas sära på mina ben ändå. Den trycks in snabbt och hårt, det gör ont. Men det är precis som vanligt. Du lägger dig ovanpå mig, du är tung och jag har svårt att andas. Men du håller i mitt ansikte och trycker dina läppar mot mina, pressar in din tunga och jag vill inte, men jag måste.

Rädsla

Nu kommer du, du tar tag i mig och trycker den längre in och jag måste anstränga mig för att inte skrika av smärtan. Du biter i mina bröstvårtor, det gör ont, men jag säger inget. Bara ligger stilla och låter dig komma. Du drar ut den och sätter dig längre upp i sängen. Sen tar du fram din snopp och kommer i mitt ansikte. Sen smetar du in din sperma i mitt ansikte och sen slickar du upp det.

Fängslan

Sen lossar du repet och håller om mig hårt. Du somnar medans jag ligger vaken i ditt grepp som är hårdare än någonsin. Omöjligt att ta sig ur, till och med för någon som mig. En liten människa, som inte är mycket större än ett barn. Jag försöker ändå och jag lyckas. För siktigt smyger jag ut i vardagsrummet, tar på mig mina blodiga trosor och min vita skjorta. Jag öppnar dörren och då vaknar du. Jag slänger igen dörren och springer ner i trappan, springer så fort som jag bara kan.

Frihet
Idag hinner du inte ikapp mig, idag sprang jag snabbare än dig och jag kände en sådan frihet. När jag visste att du inte hann ikapp mig så stannade jag helt, bara stod och lyssnade. Jag lyssnade på världen, så som jag aldrig har gjort innan.
Återfall

Och där ligger jag igen, i samma jävla säng. Lika rädd som vanligt. Och där kom örfilen som avslutade allting. Avslutade allting, raderade ett liv. Jag dog.
Är du nöjd nu?




Fri vers av Malin Olsson
Läst 435 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-02-18 15:19



Bookmark and Share


  Casbah* VIP
otroligt svår text att hantera och ens kommentera - som läsare hinner man inte vända om eller sätta stopp och det är på gott och ont
2012-02-18

  wildrose
Usch vilken hemsk text! Hoppas diktens jag mår bra.
2012-02-18
  > Nästa text
< Föregående

Malin Olsson
Malin Olsson