Jag andas. Som mina lungors kött. Smaskar. Som mina blå lungors kött som pyser. Och bubblar kring. Blåsorna. Slappa och spända. Löddrets motsatta. Krafter som tänjer. Slappnar. Jag är automatiskt. Precis som ni ville. I sömnen till och med. Inte tänka in. Inte tänka ut. Bara hålla på. Ett hjälpämne som jag. Strålen genom ögats grummel. Jag blir ju jag själv. Andas. Samma luft. Alltid. Redan andad luft. Av andra. Använd.

Äntligen.