har du någonsin upptäckt
mörkret i din egen blick

det sitter där på din iris
som en grådaskig
vattenstämpel

ren och skär sorg
som lyser igenom

besvikelse
att du aldrig blev den du ville vara
aldrig ens försökte

den lyser igenom
som infraröd strålning
eller ultraviolett dito

men jag kan skymta den
ändå utan verktyg

för jag har varit den du är
varit där du befinner dig

och det där mörkret
är

kroniskt