Svedd, trött och vidbränd-

Rödsprängd i blicken har jag sökt fånga din
där de flesta blundar
förläget vänder de sig bort och
tittar ner
men inte särskilt långt -

Inget djup, nej aldrig på tiden
aldrig någonsin!

Man måste kunna ta mark,
falla snyggt när världen välter och
himlarna brinner
flaggande flagor av sot

Jag har önskat dig så länge - Så hårt 
att jag vrängt sig ut och in

Därför smärtar deras illa kastade ord
vassa oslipade, krassa i kanterna 
så ont, utan varsam erfarenhet -
kantiga utan verkligt liv

Men du kan vara dig i dina ord och
på riktigt

Ingen borde tvingas be om ursäkt 
bara för att få vara människa 
helt utan yta som försvar
mot den bannlysta och
förvisade empatin

Det gäller att veta hur man går stark 
mot strömmen -
därute

Du är inte ett barn av vår tid 

Älskade människa!  Tänk att du finns!