Det är höst och leran tynger mina fötter
Jag rör mig hastigt men smygande fram
För att inte någon ska gripa mina rötter
Det är för tidigt att önska bli en stor tjock stam

Allting är bundet och reda att brista
Nedräkningen börjat den går emot noll
Drömmen är nära jag vill den ej mista
I drömmen går allting i dur aldrig moll

Jag ser målet framför mig enbart sekunder
Är det nu mellan mig och min skatt
Livet passerar och visar de stunder
Då livet var enbart glädje och skratt

Jag sträcker mig framåt snuddande nära
Jag knyter min näve, är lyckan min nu?
Jag öppnar min hand och knän vill ej bära
Jag stirrar på lyckan som bröts mitt itu

Dagen har fallit jag ser inte vägen
Jag famlar i mörkret på framtidens stig
Jag trodde jag visste men det är blott en sägen
Ingen kan avslöja framtid för mig