Vi var precis som bröder fast utan band av blod.
Vi såg med samma ögon, vi samma ting förstod.
Vi försvarade varandra om någonting blev fel.
Vi dela allt vi hade, i mitt fanns och din del

I leken som i gråten vi stöttade varann
bland alla fantasier, var vår vänskap sann
i fotbollsmålet stod du och räddade var boll
då jag sprang runt på gräset och hade annan roll

Av alla nya vänner förflutet liksom nu
finns ingen som förstår mig och känner mig som du
De vänskapsband man knyter när man är ett barn
förstår jag nu är bundet och lindat som i garn

För om nu våra stigar ej alltid korstats har
så vet jag liksom du att varandra vi har kvar
det gamla kan ej suddas, det nya som blir till,
i känslan för varandra står tiden alltid still

De barn vi en gång varit får aldrig glömmas bort
de finns där kvar inom oss, de leker i ett fort
av snö och gamla plankor de hittade nånstans
och leker som i glömska där ingen ondska fanns