Hennes nakna fötter kved där de sprang
Men smärtan hon flydde var svart
Gathörnen viskade tyst hennes namn
Och regnvattnet andades natt
Rovdjuret följde tätt hennes spår
Frustade vilt som en varg
Det följde en doft av ett gapande sår
Från en kvinna så skrämmande kall
Utmattad föll hon och ropade ut
Kom då och ta dig en tugga!
Men käkarnas gift var av minnen byggda
För rovdjuret var hennes skugga