Den stora Java,
sitt folk förslava.
Vars rost och beska,
ur bönan utgjutet,
sina lamm läska.

Ack tarmens ve,
när koppen gör entré.
Hur magen bli hädad,
få spott och spe
trampad på och smädad.

O Arabica kär,
så stor du är.
I all din rikedom
mot frälsning du oss bär,
fri från däven träldom

Alla Dig icke tillbe.
Kättaren bälgar te.
Otrogen möter kraftlöshet,
somnar innan halv tre.
Sann Javait finner nyvunnen kvickhet

In Nomine Perkolator, et Melittafilter, et Espresso Crema

Amen