Jag har ångest! skriker jag.
Orden räcker inte till för att beskriva
det jag känner just nu.
Men de säger: "ta en tablett så kommer det bli bra"
Och jag sväljer och låtsas le åt de tomma orden
jag är en hora åt psykiatrin.

Jag viskar att jag vill dö
önskar att någon ska punktera mina lungor
Det kommer ändå inte in nån luft.
De nickar och ler,
pennan som skramlar mot pappret
och ögon som följer mig
för att inget ska hända mig.

Jag säger att det är hopplöst
och de håller med
nickar och ler åt hur jag accepterat min trasiga själ
Och de ger mig lite tabletter och säger
att med dessa magiska piller
kan jag leva som vem som helst
Som har lite ont i själen.

Så jag nickar och öppnar käften
sväljer och ler naivt
För jag är en hora åt psykiatrin.