Om allt vore som jag ville så hade världen varit så schizofren
Sidorna hade flutit ihop till en liten vattenpöl
och tillsammans hade vi haft det bra
vi hade dansat runt och inte brytt oss
för vi hade aldrig tänkt på vad som var världen
Våra hjärtan hade smält ihop

Och vi hade blivit människor


Du vet, det kan alltid bli bättre och jag är inte den som slutar leta
Mina ögon springer runt i rummet som en hungrig varg
och även fast jag vet att jag kan få bättre än det här
för jag vet att jag kan få min vänstra kammare
så forsätter den vandra över deras blodiga kroppar

Det enda jag ser är människor


Jag vet ingenting om dem
Ett linne som för mig symboliserar okunnighet
och för mig blir han underlägsen
vår intelligens
Han häller i sig en öl och sitter kvar
vid datorns skärm som blinkar av frustration

Vi är alla bara människor


Och kanske blev vi robotar när jag bytte jag
och blev den jag blev med de egenskaperna jag fick
Det var bara en millisekund men fortfarande en stor del av mitt liv
Delen när du kom in i rummet och förändrade allting
För jag bestämde mig utan att förändra mig
För första gången
Mötte min vänstra kammare den högra

Blev jag en människa

Men nu undrar jag
Mina tankar splittrar sig och besluten kräver så mycket kraft
Den millisekunden känns återigen som en millisekund
och alla dessa ord försvinner ut i kosmos
Det som betydde allt är en del av mängden
Min personlighetsklyvning har aldrig varit hälsosam
och är ännu idag en gåta för mänskligheten
Jag hatar att ljuga och därför gör jag det inte

Men jag är så många människor

Och hjärtat har fortfarande två kammare