Det ger mig någon slags känsla av att du är här
Du finns i min dator och i tangentbordet kan man ana dina svar
Man ser dig liksom från en annan vinkel hur du sitter i din andra värld och tänker andra tankar än dem jag alltid tänker

Jag kommer aldrig förstå dig och du kommer aldrig förstå mig men kanske är vi inte så olika som vi tror
Nej vi är som syster, bror, från samma mamma men aldrig att vi passar ihop
Nej det kommer alltid finnas ett avstånd hur nära vi än pressar våra kroppar mot varandra och hur nära vi än låter tanken komma det faktum att vi hade kunnat vara ett par

På sätt och vis sitter vi redan ihop lite smått då våra vägar så många gånger har korsats
På sätt och vis kan inget göras ogjort hur länge vi än går utan en tanke på vad som har hänt
På alla vis finns det någon slags koppling mellan våra två världar trots allt plexiglas

Du är inte här nu och jag vet att det är löjligt att se sig om, gång på gång, bara för att återigen se ett ingenting
Du kommer inte hit på ett tag och jag vet att det är dumt av mig att hoppas, tro, bara för att du en gång var här och gav mig mod

Men ändå, det sitter någon på min säng och jag vet att det är du, fast bara inte nu
Men ändå, musiken jag hör spelar upp din själ i kortversion, som en imitation

Och jag vet att du är
så gott som här
och att min största önskan är
att du är lika kär
i mig som jag är
i din skuggbild.