du ger mig signaler jag inte förstår mig på
och jag gissar att jag gör likadant

som om livet skulle sluta här
jag vet att det inte ens har börjat
men fan så less jag är

för oavsett vad
är det du som är inpräntad i min skalle
du springer runt i små cirklar
och jag kan inte sudda ut dig från allt det här

du vet hur det är,
så fort jag fått greppet över allt suddande
ringer telefonen och ditt namn kommer upp igen



den som är med får leken tåla
men jag vill inte vara med längre

jag ger upp över det här
minnena vi delat är bara historia nu
och jag gråter över dig trots att du aldrig varit min

vilken tragedi vi har orsakat
tomma ord har förstört mig från topp till tå
och ditt namn har blivit något extra i mina öron nu

din närhet har blivit min drog
och jag som lovade
att aldrig bli beroende av något så här enkelt