Det finaste mått man kan
ge av andlig styrka,

är att kunna se och värna hur den
svage har det,låt inte skammen
förgöra morgondagens barn,

ruggigheten för den som har
är likgiltigheten att inte sätta sej in i
varför den svage har det som han har det,

även den som går i dom slitnaste skor
äger drömmar om lycka,

om än så nuet säger
att samma smärta
finnes även i morgon,

så låt mej få drömma om knoppande
fjällbjörkar som i viskande vindsus
under stigande dimmor nickar så leende
över midsommarmörka vatten,

där solen så mjukt torkar daggen så att
blommornas ansikten lyser lika vackert
som bara liljorna kan lysa om påskdagens morgon,

så gåtfullt alltet väver sig samman
i en oändlig rymd där jaget som
vetandet håller allt samman
som trådar bland alla dessa
flammande stjärnor.