Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kan ingen se

Kan du se hur hon mår
Ser du att hon egentligen inte ler.
Hon kanske ler med munnen.Men hennes ögon är bittra och sorgsna,
Nästan som att hon gett upp allt

Att hon inte ser någon utväg.
Utan att hon är fast.
Fast i det mörka rummet hon
vandrar runt i

Men faktist så har hon
försökt komma åt dörrhandtaget
Men precis när hon ska öppna
så får hon som en hård knuff
Tillbaka in i det mörka rummet

Hon faller handlöst ner på golvet
Där ligger hon
Ihop krypen
Hon känner sig liten och värdelös

Och kan du tänka dig att
engång så var faktist den här
flickan en mycket glad
och lycklig människa
Som alltid så det positiva i allt
En flicka som fick vem som
helst att skratta och le
En flicka som alla tyckte om

Och se på henne nu
Hon håller på att försvinna
in i sig själv
Och hon förstår inte varför
Hon känner sig så hjälplös

Allt hon vill är att
all smärta ska ta slut
Så hon kan bli den där
glad lyckliga flickan hon
engång var.




Fri vers av Nathali3lonn
Läst 218 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-04-28 20:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nathali3lonn
Nathali3lonn