Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vännen

Står på bron och tittar ner.
Ett litet kliv och hon finns inte mer.
Hon blundar och känner vinden i hennes hår.
Nerför kinden rinner sakta en tår.
I handen kramar hon ett kort på sin vän,
hon viskar förlåt mej, men vi ses snart igen.
Precis när hon skulle ta sitt sista kliv ut,
hör hon en röst! Det får inte ta slut! Hon vänder sig om,
det är hennes vän som skriker.
Men hon bryr sej inte fast hon vet att hon sviker. Hon tar ett sista andetag och försvinner sen ner.
Hennes väns ögon blir de sista hon ser..




Fri vers av Nathali3lonn
Läst 263 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-04-28 21:00



Bookmark and Share


  Carola Bouvin
Sorgligt...
2011-04-28
  > Nästa text
< Föregående

Nathali3lonn
Nathali3lonn