Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett år gammal, bortglömd dikt


Jävlar


jag är uttänjd
urtvättad i mellanrummen och
förberedelserna
urlakad
det är dags att strida nu, det är dags att
kriga för okänd sak
du vet, smådjävlarna som springer runt i min kropp
och jävlas, de vill ut nu
de vill få sina hesa, gälla röster hörda
”revolt! revolt!” och de erövrar mer och mer mark,
i skydd av ben och grå massa
”mot frihet!” och deras små ben, fasligt vad fort
de rör sig! lite som sugrör i ett kugghjul,
maskineriet stoppat och
de tunna, blanka plastväggarna vikta både en och två gånger
någonstans i processen

det höjs fanor mot svarta, vidsträckta himlavalv
stjärnorna är uppnålade som påminnelser
om oändligheten
den där, där borta
som smådjävlarna längtar så till, ryggar tillbaka inför,
hatar i hela de små skälvande kropparna
bleka pannor, klarglänsande ögon
och det brinner av kämparglöd
någonstans mitt i
”där, där borta”
någonstans, ja dit ska de minsann
någon mumlar en kommentar om det förjävliga
vädret och drar prasslande en höstjacka tätare
kring ben och utspänd hud

fikapaus och tystnaden
stammar sig fram genom tiden,
smulas sönder
bakom husknuten förbereder lejonen sin attack

jag har inte förberett mig alls




Fri vers av Människa
Läst 319 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-04-29 02:28



Bookmark and Share


  Erik Hall
Mycket bra!
2011-04-29
  > Nästa text
< Föregående

Människa
Människa