Jag har hört att konst är
ärlighet är
sårbarhet är
bända upp sin bröstkorg
med båda händer
och sjunga allt som
faller ut

Jag har hört att det vill ut

vill bränna igenom vill
läcka igenom
vill vara den komprimerade
kärnan som vecklas ut

framför allas ögon

Jag har hört att
vissa känslor är större
än andra är vildare
är yngre är omöjliga
att bära är alltid på
väg ut

på väg mot världen och
människorna

Jag har hört att självförnekelse
dödar kreativitet

På väg mot kärnan
har jag hört att allt ska ut

Jag har hört utvecklingar
när de vecklas ut
när de tar sig ut när de
inte får plats mer när det
inte finns plats

Jag har hört att det är smärtsamt
att komprimera att det är fruktansvärt
att öppna bröstet
att bända köttet att följa rörelsen
som drar allt ut

Jag har dragit och
dragit ut

Jag har hört konst som
drar ännu en bit

På väg mot världen har jag hört
mig själv trycka och dra och stänga
och bända och öppna och falla
och stå

Jag har hört att ärlighet är
sårbarhet är konst
är liv

framför allas ögon

inför mig själv

har jag varit
den komprimerade kärnan
som läcker igenom

men inte vill vecklas ut

...