~*~

För vid långsamma stunder
minns en värld utav under

som inte skall tas för given
att den ens här blitt bliven

den växer och den knakar
och ras ibland förorsakar

uti skogens berg djupt därinne
man bullret långt bort här förnimmer

när maskrosen slår ut i blom
är det i vårmarken såsom trolldom

~*~

och lärkans drillande sång
minner om barndomens en gång

när vi en gång växte så det var skrämmande
för de äldre i familjen och för främmande

män såg på pojkarna och de på alla större män
kvinnorna såg på döttrarna likadant sen

när barnen styrde världen fullt ut
föräldrarna tyckte iallafall det såg så ut

efemära företeelser under längre tidsperioder
kottar, löv och gräs i embarrass de richesser

~*~

ibland går världen ändå för fort
och ibland snurrar i saktmod vår jord

men vid långsamma stunder
minns en värld utav under

LPWJ 29/04/11