Har varit på en minnesgudstjänst efter en avliden släkting.
Ett litet fint kapell, en underbar ung kvinnlig präst som genomförde en fin stund för de anhöriga.

Ändå är det svårt att ta avsked att veta att vi inte kan pratas vid mer.
När vi kom ut från kapellet satt två små fåglar på trappan.
De hade hämtat själen och flög till himlen så kände jag.

Sedan går livet vidare som om ingentig hänt, det känns sorgligt.
Men en älskad make, pappa, farfar och bror saknas och det gör så ont.