Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rosens taggar stack mig och jag blöder lite grann

Hjärtat slits itu
Av sveken som sårar
Och bränner

Såren blir större
Tårarna flödar hela tiden
Muren byggs upp igen

Glädjen finns där oftast
Men när jag är ensam
Så kan jag knappt stå

Taggarna skär in
Blodet så rött
Rinner ner

Ingen luft
Ingen kraft
Ingen ork

Fallet var långt
Jag landade hårt
Och slogs sönder

Kastades mot klipporna
Gång på gång
Fick ärr för livet

Sår som läker
Sakta
Genom tid och rum

Läppar som pressas
Mot varandra
I en brinnande kyss

Närhet så vacker
Så öm
Så försiktig

Förbjudna lekar
I mörkret
Lockar vargen

Som ylar
I skymningen
Från berget

Älvan dansar
I gryningen
På mossan

Bäcken porlar
Näcken träder fram
Ur dimman

Som lägger sig
Runt
Murgrönan

Som slingrar sig
På marken
Vid den vita bänken

Som bara står
Och är vacker
Bland det gröna

I dungen
Bland träden
Som grönskar




Fri vers av Malin Olsson
Läst 330 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2011-05-09 11:17



Bookmark and Share


  filosofian
Väldigt bra jobbat Malin!
2011-05-16

  ULJO
Mörk text som ändå andas hopp och förtröstan. Snyggt poetat.
2011-05-09

    Max Poisé
En dikt som börjar mörkt, och sen skänker all hopp samlad i världen! Gillar upplägget och skänker massor av applåder!
2011-05-09
  > Nästa text
< Föregående

Malin Olsson
Malin Olsson