Jag virvlar fram
och talar till tomma väggar
jag kan se spåren från tavlor som en gång suttit där
men som jag en gång rev ner med min galna fart

och jag drömmer om himlen
och små änglabarn
men jag stannar inte upp
för att disskutera om min dröm kan bli sann

För jag är delad på mitten
en fraktur i min själ
jag behöver bandageras
men ingen når in här.

Tavlorna var en gång fyllda av gräs
grönt och levande
men det torkade till brunt
så fort det nuddat golvet

och jag dansar och virvlar och rör mig
utan musik
för jag hör bara musik ibland och det är när jag står still
och jag står nästan aldrig still

För står jag still känns smärtan så tung
och min splittrade själ skriker stopp
och smärtan är för stark

för bryter man ett ben,

så lägger man inte hela sin vikt på det.