Jag ser den gröna nyansen

i mitt medvetandes spegel

Ett egendomligt ljus

som viskar ordlöst

om det villkor

min existens här innebär

Ett trängande behov

efter närheten till Gud

Efter kärlekens ljuva plåga

En plåga längst in i hjärteroten

som långsamt gör mig till en slav

Jag ser dig i reflektionen

Själens spegel du bebor

Det gröna egendomliga

överlever diktarens poem

Ty vi är endast här en sekund

i tiden som fortgår i evighetens evighet